AmyTrash

Jag mår bättre än förut. Saker och ting verkar börja ordna sig, sakta men säkert.
Ändå vet jag inte alls vad som kommer hända i framtiden.
Det visar sig.

Idag ska jag jobba, sen ska jag och Moa fixa inför fredagen.
På fredag drar vi till huvudstaden och har kul. Yeah


*- Under the gun
               / Amy Trash

Tillbaka till verkligheten..
Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Inte för att jag skrivit mycket innan heller, men ändå.
Blev inte så aktiv med dethär som jag tänkte.

Senaste tiden har allt varit kaos. Inte mer än vanligt, men ändå värre.
Jag vet inte alls hur jag ska göra med saker och ting.
För det första;
Kärlek..
Jag tar nog avstånd från allt som har med det att göra för tillfället.
Det är för mycket som snurrar i mitt huvud.
Det är svårt att känna någonting för någon man inte har minsta aning om hur den känner för en.
Jag borde släppa taget, jag borde ha gjort det för ett bra tag sen,
men jag tror inte ens att jag vill det.
Hade jag inte gjort det redan annars?
Mina vänner verkar tycka att jag är dum i huvudet som känner som jag gör.
Men jag kan inte hjälpa det, och jag kan inte hjälpa att jag vill tro att det är bättre än vad det är.
Jag kan inte hjälpa att jag vill kämpa, även om det inte finns något att kämpa för.
Det är ingenting, det finns inte. Egentligen. Men jag vill tro det.
Låt mig tro det, även fast jag snart kommer vara på botten,
snart kommer allt vara borta och jag kommer sitta här, mer förstörd än någonsin.
Jag har inga svar på varför jag vill tro på det här. Vad finns det ens att tro på?
Jag förvirrar mig själv. Jag lever i en värld som inte existerar.
Jag vet inte vad jag håller på med, jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vem jag är.
När lät jag en människa börja styra så mycket? Han vet det inte själv.
Han vet inte att jag gör saker för hans skull. Han vet inte. Han vet ingenting.
Det är bara jag som vet. Jag vill inte låta honom veta. Han får aldrig veta.
Jag förstår inte hur jag nästan kom över allting, men ramlade tillbaka så snabbt efter detdär..

Och jag låter dethär förstöra mig för mycket. Jag har inga krafter kvar till någonting annat.

Jag låter honom slita sönder mig helt och hållet. Jag borde inte gör det,

men det känns som att det är okej eftersom det är han. Det är fel.

Jag gör fel hela tiden, men jag kan inte hjälpa att jag vill ta vara på att det är såhär nu.

Jag behöver hjälp.

Sen kommer vi till en annan sak..

Skolan..
Jag klarar inte av skolan längre. Inte alls.
Jag står inte ut med att vara där. Jag står inte ut med alla som säger åt mig vad jag ska göra.
Jag vill kunna göra det jag vill, men det går inte så länge det är såhär.
Jag har nog inga betyg kvar heller. Men jag tror inte jag bryr mig.
Jag tror jag mår bäst av att ta ett år ledigt och vila upp mig.
Men då behöver jag ett bättre jobb.
På tal om det, jag borde fixa ett bättre jobb nu. Jag klarar inte av att jobba kväll,
komma hem kring 10, äta och göra en massa saker och sen gå upp halv 7 dagen efter och åka till skolan.
Det känns som mitt liv bara är för mycket just nu. Jag vill bara lägga mig och sova och vakna när allt har ordnat sig.
Men frågan är; kommer det ordna sig? Jag tror inte det. Det känns inte så.
Man måste göra saker själv för att det ska bli bra, men jag orkar inte.
Jag har tröttnat på allt.

Jag måste ta tag i saker och ting. Jag måste verkligen. Så fort som möjligt.
Jag klarar inte av att må såhär, jag klarar inte av att vara såhär.

Men var är de som borde hjälpa mig?


*- Beat yourself blind
               / Amy Trash