The lights are on but there's nobody home

Nu har jag inte skrivit på ett tag så jag kände att det var tid nog att göra det nu. Förra veckan var ganska konstig. Möte på måndagen om hur jag ska göra med skolan. Så imorgon ska jag till Fonby Folkhögskola och kolla läget och kolla om jag vill börja där istället.

På torsdagen var det alla hjärtans dag och jag gick inte utanför dörren förutom till jobbet. Jag hatar den dagen.
Fredagen var underbar med maskerad/födelsedags-fest för Kate. Daniel hade födelsedagsfest på lördagen och det var också helt underbart, förutom en liten egotrippad människa som tydligen har som mål att få mig att må dåligt.Jag ville döda henne, men jag fick inte. Det kanske var lika bra.

Jag vill till Örebro och till Stockholm. Förhoppningsvis blir det någon roadtrip snart!

Jag tankade ner två skivor med Shotgun Messiah igårkväll/inatt så jag har lyssnat igenom dem ett antal gånger. Jag är sjuk idag så jag åkte aldrig till skolan, men jag ska åka och jobba nu snart. Jag har frossa och lite feber men det ska nog gå ändå. Jag får ju pengar för det så varför inte?

Nej nu vet jag inte alls vad jag ska skriva. Jag längtar tills helgen. Jag gillar inte vardagar alls. Sen blir det snyggt löshår nästa vecka förhoppningsvis, och Sweden rock-biljett! Sen ska jag försöka hälsa på pappsen någon av de kommande dagarna, vi ses ju för sällan. Biljetterna till Kiss efterlängtade konsert släpps på Torsdag och jag kommer inte ha råd. Känns inte så kul, men sånt är livet. Det blir ändå två festivaler i sommar så det får väl räcka.

Jag måste lära mig genomskåda människor innan jag blir för nära dem. Jag har märkt att för många är svårare att lita på än andra. Vissa går det inte alls att lita på. Eller så får jag börja stänga inne allt och inte berätta något för någon. Kan också funka. Nu får jag ta en dag i taget och börja ordna upp saker och ting.

Och bara så ni vet, ni kan inte skada mig. Det som inte finns kan inte skada mig, och ni finns inte längre. Ni är inte värd någonting för mig. Inte efter allt det här.. Känslokalla skithögar, ni kan lika gärna få ha erat lilla liv tillsammans. Jag bryr mig inte.

Jobb var det. Hejdå!

*- Pretty, pretty once
               / Amy Trash

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0